Fina fina vänner.
Ja nu gick vi in i vecka 34. Tiden går rätt fort men det känns ändå lite avlägset. Men nu börjar vi förbereda oss för en ankomst av en plutt. Fixat vagnarna och fått hem en spjälsäng nu. Ska till Ikea denna månaden och shoppa madrass, täcke och påslakan. Sen får det bli att vi köper resten av det som fattas oxå denna månaden för nästa löning får gå till julklappar. Julen är snart här och bebis oxå. 47dagar kvar ♡Så annars då? Jo en lätt graviditet som är sååå jobbig. Jag tycker väl fortfarande jag har mått bättre i kroppen. Foglossningen är inte lika intensiv och smärtande som den har varit de andra gångern. Vist den finns där och om jag gör något ansträngande eller går mycket i trapporna eller något annar fysiskt så gör det mer ont. Men det som gör mig så ledsen denna gången är att jag är mer flåsig, svårt att andas och mitt jädra blodtryck. Såfort jag är uppe och går eller stressar eller gör något ansträngande som tex bär handlepåsen eller går upp för trappan efter att jag har varit och lämnat/hämtat kidzen får jag blodtrycksfall så det tjongar om det.Men jag har bara kört på ändå. I måndags var det dags igen, men det var det värsta av de alla då jag knappt kom upp för trappan och sen spydde. Inte.kul.allsJag blev jätte rädd och jag kände mig så sårbar. Själv med kidzen och få sånna "anfall" Min barnmorska har velat sjukskriva mig men jag har tyckt att nej vadå Kim jobbar ju vilket fall som helst. Men nu ringde jag ändå och sen var jag hos läkaren och blev sjukskriven. Kim ska nog försöka få ut lite pappadagar sen ska jag bara ta det lungt. Jag har redan lagt ner alla mina krav och måsten men nu sänker jag den ännu mer. Allt löser sig sen såfort jag har ploppat ut bebisen. Då blir det andra bullar och jag kommer nog må bättre av att inte känna mig så instängd =( Jag känner mig fångad i min kropp och lägenhet. Men snart så =)Bebisen är så efterlängtad men fy vad jag inte vill vara gravid längre.Något som jag är riktigt glad över är alla helt underbara människor som hjälper mig att få vardagen att gå ihop. stort stort evigt tack till alla gulliga. De hjälper mig att forsla kidzen till och från skolan och deras aktiviteter, De ställer upp att lyssna på mitt gnäll och när jag är ledsen. Min bästa vän bor många mil härifrån och jag är urdålig att höra av mig. Men hon vet att jag finns här och att jag tänker på henne. Min fina Sara en sån kämpe. ahh vad jag saknar dig vännen ♡ Men även om vi varken träffas eller hör av oss till varandra så ofta som önskas så skänker du mig styrka, Men här finns en "Sara" här i sösdala oxå. En riktig vän, en bästis där med. Oj vad jag har spytt av mig hos henne och jag känner att hon vill jag aldrig mista. Hon är gudarsnäll och så smart. Hon kan alla dom där orden som tröstar en och samtidigt frågesätter. Varför? Hon får en att bli lite bättre och lite förståndigare. Barnen avgudar hela hennes fina familj. Kära Tina. Tack för att du är du och att du nu finns i mitt och min familjs liv. Sen har vi Sara, kidzens kompismamma. Det känns verkligen som ett band där och hon har samma synsätt i det mesta när det gäller barnen och det känns så mysigt att vara i hennes närhet. Jag hoppas vi kan börja umgås mer. Och våra nya grannar. Helt sjukt vad fort det kan gå att få vänner. Det ska bli kul att lära känna dom mera och jag ser redan fram emot framtida grillkvällar och pizzaskvällar. Det känns skönt att ha nära grannar som man kan dela hämtningar och lämningar med.Nä nu måste jag gå och göra lite mat. Fasnade förlänge här annars. Det dyker nog upp ett inlägg till sen ikväll. adjö sålänge =)