Kommentar

Caroline  om Lite allt möjligt prat:
"Skönt att höra att du mår lite bättre nu och kan fokusera på dom små du redan har :) Men det lät verkligen inte roligt det du gick igenom igår... usch. Angående sorgen så gäller det väl att försöka tänka att något inte blev helt rätt denna gången, och att det då ändå är bättre att få veta det så pass tidigt i graviditeten som du fick, och inte långt senare. Säkert svårt att tänka så när man själv går igenom det dock =( Men jag blir glad av att du redan kan se er försöka bli gravida igen! :) Kram."

Ja det va skönt att jag inte va så långt gången, att som du sa att det va ju fel på bebisen så då va det ju lika bra det som hände. Vi kommer att kämpa på igen sen. Hoppas på bättre tur nästa gång.




Jag är så glad att jag har så bra vänner! Tack ni... Jag har fått så fina kommentarer och jag är glad att ha ert stöd


Nu varnar jag känsliga läsare

Nu varnar jag kännliga läsare.. Jag har skrivit om mitt Ma i detalj.. så ni som inte vill läsa kan hoppa över detta inlägget. Men jag måste ju skriva av mig. så jag vanar igen!! Läs inte om du är kännslig


Spontant missfall (missfall)

Vi förknippar vanligtvis ordet missfall med en situation där graviditeten avbrutits spontant och kroppen stöter ut resterna. Denna typ av missfall, eller spontant missfall som det egentligen heter är, tyvärr, relativt vanligt förekommande.

De flesta missfall sker innan kvinnan ens vet om att hon är gravid. Många gånger vet inte kvinnan om att hon har haft ett missfall utan tror att menstruationen bara är försenad någon vecka. De flesta missfall sker innan den 8:e graviditetsveckan, men det är inte ovanligt med missfall upp till graviditetsvecka 13. Symtom på missfall kan vara blödningar eller smärtor i underlivet.

Missed abortion (MA)

Det finns också en annan, mindre vanlig typ av missfall, så kallat missed abortion (MA). Vilket kan översättas med ett missat missfall.

MA innebär att det blev inget missfall omedelbart när fostret dog. Fostret ligger kvar en tid i livmodern innan det stöts ut. I och med användningen av ultraljud har man konstaterat att detta är det vanligaste förloppet vid missfall. Trots att fostret är dött kan moderkakan fortsätta att växa ytterligare några veckor.
Oftast upptäcks MA vid vanliga kontroller hos barnmorskan eller läkaren.



Ja igår tog jag medicinen som skulle få kroppen att stöta ifrån barnet och allt annat. Men först gick jag och åt frukost och gosade lite med Kim och Dante (Tor va hos Farmor och Farfar) Men vid halv 11 gick jag upp och tog och fixade med tabletterna, förde upp fyra tabletter i snipan och la mig och läste tidning. Efter det så har jag ingen koll på klockan alls känns det som... jag blev lite vimsig (vet inte varför men jag va väll nervös skulle jag tro) En kort stund efter att jag fixade tabletterna så började jag få ont men det va ändå hanterbart... Jag tror jag låg 2 timmar eller om det bara va en timme det vet jag inte men jag kännde mig super kissig nödig och reser mig upp för att gå på toa.. då känner jag att det rinner. Jag sätter mig på toa och jag tror det va vattnet som gick då. (går vattnet när man bara är i 13 veckan?) Men iaf så kom det vattenliknade eller om jag kissade det vet jag inte va lite vimsig.. och sen kom det en liten klump!
Jag blev helt förstörd och gick och la mig igen, då kom smärtan!! Oj oj vad ont det gjorde. Så jag tog smärtstillande tabletter som jag hade fått av sjuksystern och ringde Kim och sa att han fick komma hem. (Han va hos en granne längre bort bara med Pojkarna) Så kan kom hem rusande och satte Pojkanra i syselsättning och la sig brevid en liten stund och tröstade. Det gjorde så fruktansvärt ont i magen och i hjärtant för då va allt igång och jag va helt knäckt över att "förlora" mitt barn (Jag vet det dog ju för några veckor sedan men det va ändå hemskt att förlora det då, i vecka 13 som jag gick in i igår)

Jag ringde mamma och va ledsen och sen fixade Kim vamvattensflaskor som jag la på magen.. en liten stund senare började tablettena och flaskorna att hjälpa och det gjorde inte så ont längre. Kim och pojkarna gick ut och jag vilade lite.. men kunde inte somna.  Gick och Kent kom och fixade lite i vår trädgård och dom fikade lite på altanen.
Jag började känna att jag ville sätta mig på toa igen.. det känndes som jag skulle kissa så jag reser mig upp och blir hur yr som helst så jag jag känner att det kommer "saker ur mig" och jag ringer KIm som kommer in och hjälper mig in på Toa. Tar av mig byxorna och blöjan (lånade Dantes) och de va full av massa äckel (moderkanan tror jag va), det hamnar lite på golvet och jag bryter ihop totalt, jag bara skakar och gråter.. Kim blir blek och skriker efter sin mamma att hon skulle komma. Hon kom och hjälpte mig att få bort det och jag fick duscha av mig. Fick ren blöja på mig och gick och la mig igen... men kände att jag inte kunde ligga  längre så jag gick ut på altanen och satte mig en liten stund. Åt ett gott winerbröd och pratade lite, När jag sen reser mig så kommer nästa "lass" och jag går in på toa och byter igen.. lika mycket igen och jag gråter en skvätt till. Byter om och sätter mig vid datorn en liten stund försöker läsa lite blogger men kan inte komma ihåg vad jag har läst.. så jag sitter bara och glor typ. Vi började med maten, kim grillade och jag fixade potatisen i ugnen och såsen.. Fick gå in och byta blöjan igen efter ett "halvt" lass typ.. mest blod denna gången. Sen så va det rätt lugt på kvällen, vist jag blödde en del men inget äckel kom mer sen. Jag fick ont i magen på kvällen sen igen så jag tog pannodil, och sen igen innan jag gick och la mig.
I natt har jag sovit jätte oroligt, men har inte haft ont iaf.

Min dag!! Inget kul alls.

Ja idag är en sorglig dag.
Vi kom in kl 10.30 och satte oss. det kom en sköterska och tog patiensbrikan och sa att det kommer ta lite tid  men att dom kommer så fort dom kan. Vi satt och väntade i tre timmar och jag va vrålhungrig och jätte nervös. Jag hade ju inte fått äta något än så jag va så hungrig. Sen så kom vi in och vi gjorde ju undersökningen. Det va ju ett dött foster som hon hittade och det va inte långt gången, hon tror det hade dött i vecka 6 men sen så hade ändå livmodern vuxit som normalt så den va ju jätte stor. Det va ju lite konstigt. Sen så sa hon att det va konstigt att min kropp inte stötte ifrån allt. Men min kropp trodde nog att jag va gravid och allt va okej. Så vi fick gå ut och vänta på att någon skulle komma och lämna några tabletter, Hon kom efter 20 min väntan!! Så nu har jag tabletter som jag ska ta i morgon så ska kroppen stöta ut allt sen så fick jag smärtstillande med.
Den 1/6 ska jag tillbaka på koll och se ifall jag eventuelt behöver skrapa.

så vi väntade i tre timmar, blev undersökt i 10 min sen väntade i 20 min sen igen.. inte klokt vad bra sjukan är, man blir ju stolt.. eller hur??? not

Min dag.. inte alls rolig. Vi är ledsna och allt är bara så jobbigt. I morgon ska Kim ta Dante och jag ska bara vila.